Jag har aldrig varit sjuk så här tätt eller någonsin varit så här sjuk!

Jag brukar alltid vara sjuk en gång om året, då brukar feber slå in och får oftast ont i halsen. Allt kommer på en gång, ont i kroppen, halsen, magen, huvudet och feber. Helt normalt och de senaste åren har det slagit en gång om året, oftast när våren börjar och man börjar gå utan jacka. Jag vet ju precis varför och hur jag blir sjuk, inga konstigheter.

Förra året i december kom en våg över mig, stod på jobbet och fick feberfrossa, ont i halsen och en otrolig huvudvärk. Svag i kroppen i allmänt. Detta attackerade i december och jag var lite off guard men visst, började med halstabletter och värktabletter. Lyckades motarbeta och jobba ut viruset ur min kropp. Dessvärre blev min pojkvän också sjuk över nyår och strax efter nyår vällde en annan 12 timmars feber in över mig.
Anders hade fått körtelfeber och det slog ut honom totalt, och när jag räknade på det så var det de som min kropp invaderades med. Men jag har haft det innan och oftast bildar då kroppen antikroppar emot det viruset och lyckas bekämpa innan utbrytande, men smittan kan man bära på i upp till 1år. Sjukt va? 

Förra veckan så började jag få ont i mitt knä och höft, samt mitt vänstra långfinger har nu svullnat upp. Idag när jag steg upp var jag öm i halsen och har fått en rethosta samt en irriterande frossa som jag håller på att bekämpa just nu. Jag förstår nämligen inte alls!

Jag har ej varit i stallet och ridit, inte heller direkt tränat eller sprungit/promenerat så jag har ingen aning om HUR jag fått så ont eller blivit lite sjuk. Jag förstår inte min kropp alls faktiskt, den jobbar emot mig! Konstant! Just nu i alla fall. Vad är det som händer då?

Jag skulle ju börja äta rätt, börja träna igen och komma igång med hästarna. Nya vanor till det nya jobbet, att sitta här och svettas med svullna kroppsdelar är både mindre sexigt och mindre produktivt! Vad ska jag göra?
Skulle kunna gå till VC men vad skulle de hitta på till mig där? "Ja, du har ju ont men inget är skadat.. Smörja med voltaren eller nått" - tack som fan, som om jag inte redan gör det!

Men släpper inte detta över helgen så måste jag göra något åt det! Nästa helg är det alla hjärtans dag, och på onsdagen därefter börjar jag mitt nya jobb. Sjukt egentligen, kan ju inte börja ett nytt jobb med min kropp i osynk! Ogilla på det!

Nu kanske detta låter som undanflykter och jag brukar inte gnälla över mina ömmande kroppsdelar förrän de verkligen gör ont. Är van att svälja smärtan och hålla en god min, ja faktiskt. En god min. haha!
Och jobba kan jag ju, även med ett svullet finger. Håller ju kniven med höger hand så det är nemas problemas men det är ju värre när jag inte kan gå ner på huk och sedan resa mig utan att dra mig själv upp. Funderar på om det är lönt att tejpa eller köpa knästöd och testa med det - har aldrig känt denna smärtan i knäet så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. 

Min teori om fingret är:
Jag har knäckt det för mycket eller stukat det på något vis, fråga mig inte. Det är inte brutet eller skadat utifrån så jag har väl fått något ledband att svullna upp. Det känns nämligen inte så illa som sprickor och flisor - det vet jag hur det känns i fingrarna. 

Och om knä / höft:
Min teori om knäet är att jag vridit om det, mitt jobb går ut på att göra snabbvändningar och jag måste hela tiden "springa" fram och tillbaka mellan lucka och spis eller kyl. Då gör man gärna en vändning  på ett ben för att snabbt kunna röra sig. Säkert jag har vridit om.
Höften är nog endast för jag haft ont och felbelastat resten. Instinktivt så belastar man ju inte ett ben man har ont i, inte konstigt att det då känns i höften.


Det blev ett lite längre inlägg än jag tänkt så ber om ursäkt för det. Puss & kram <3

Vidskeplighet...

Ja, man skulle kunna kalla mig vidskeplig i vissa lägen. Speciellt med nycklar! Jag lägger varken nycklar på ett bord eller plockar upp dem, nej - det måste ligga något emellan om jag ens ska närma mig ett bord. Jag gör detta automatiskt och blivit lärd detta från när jag var liten. Ganska töntigt - ja!

Lika töntigt med att jag tror på att livet efter döden, att du kan bli bunden till en "spökvärld" eller liknande. Att du inte alltid kan gå vidare efter själen lämnat kroppen. 

Jag har ett litet annorlunda favoritcitat som här är översatt till Svenska. Annars är jag ju noga med att det ska vara på rätt språk. Men jag gillar verkligen detta citatet på svenska och så kan jag inte japanska!

Men det går såhär:

"Acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdliga"

Detta sades av Japans kejsare Hirohito den 14 augusti 1945 och var en symbol för att kriget var slut, detta efter att de två amerikanska atombomberna släpptes över två japanska städer. 


Men häromdagen läste jag ett till, som jag nu har uppskrivet och hänger på väggen här hemma:

"Be who you are and say what you fell because those that matter don't mind and those that mind don't matter"
- B.Baruch

Nu börjar de likna något! Detta gillar vi! Detta betyder att jag får tänka tillbaka till att bra jag har varit med om! Love it!


Det bästa? Ja, det måste ju vara "jag älskar dig" men det finns andra tillfällen som också biter dessa i hälarna. När någon säger att du är grym, när någon egentligen tackar för det man gjort eller när man blir uppskattad för den man är!

Jag har många sådana moments i mitt liv, även om det inte verkar vara så ibland! Jag blir uppskattad i stallet och runt hästarna, där jag hjälper till och vill hjälpa! Sen när man sköter sig på jobbet - de är awesome! Oftast tycker man ju sin egen mat inte blir bra, man är ju mest kritisk emot sig själv! Såklart...


Senaste var det samtalet om att jag fick jobbet eller mejlet i början av veckan där min chef skrev att jag hade bra ideer om menyn och ett bra tankesätt. Man blir sjukt glad över dessa små saker, och det är de som förgyller ens liv!

Så för er att tänka, och definitivt jag också, är att ta vara på dessa. När ett sådant tillfälle kommer, pausa den hetsiga vardage för några få sekunder och ta in det som sagts! Lägg det på ett ställe där du kommer ihåg orden eller kommentaren eller bara det där leendet från personen ni gillar, och kan ta fram det när ni mår som sämst eller bara har ett dåligt moment! 

Kom ihåg: ett dåligt moment försvinner snabbt bland de bra <3