Jag har aldrig varit sjuk så här tätt eller någonsin varit så här sjuk!

Jag brukar alltid vara sjuk en gång om året, då brukar feber slå in och får oftast ont i halsen. Allt kommer på en gång, ont i kroppen, halsen, magen, huvudet och feber. Helt normalt och de senaste åren har det slagit en gång om året, oftast när våren börjar och man börjar gå utan jacka. Jag vet ju precis varför och hur jag blir sjuk, inga konstigheter.

Förra året i december kom en våg över mig, stod på jobbet och fick feberfrossa, ont i halsen och en otrolig huvudvärk. Svag i kroppen i allmänt. Detta attackerade i december och jag var lite off guard men visst, började med halstabletter och värktabletter. Lyckades motarbeta och jobba ut viruset ur min kropp. Dessvärre blev min pojkvän också sjuk över nyår och strax efter nyår vällde en annan 12 timmars feber in över mig.
Anders hade fått körtelfeber och det slog ut honom totalt, och när jag räknade på det så var det de som min kropp invaderades med. Men jag har haft det innan och oftast bildar då kroppen antikroppar emot det viruset och lyckas bekämpa innan utbrytande, men smittan kan man bära på i upp till 1år. Sjukt va? 

Förra veckan så började jag få ont i mitt knä och höft, samt mitt vänstra långfinger har nu svullnat upp. Idag när jag steg upp var jag öm i halsen och har fått en rethosta samt en irriterande frossa som jag håller på att bekämpa just nu. Jag förstår nämligen inte alls!

Jag har ej varit i stallet och ridit, inte heller direkt tränat eller sprungit/promenerat så jag har ingen aning om HUR jag fått så ont eller blivit lite sjuk. Jag förstår inte min kropp alls faktiskt, den jobbar emot mig! Konstant! Just nu i alla fall. Vad är det som händer då?

Jag skulle ju börja äta rätt, börja träna igen och komma igång med hästarna. Nya vanor till det nya jobbet, att sitta här och svettas med svullna kroppsdelar är både mindre sexigt och mindre produktivt! Vad ska jag göra?
Skulle kunna gå till VC men vad skulle de hitta på till mig där? "Ja, du har ju ont men inget är skadat.. Smörja med voltaren eller nått" - tack som fan, som om jag inte redan gör det!

Men släpper inte detta över helgen så måste jag göra något åt det! Nästa helg är det alla hjärtans dag, och på onsdagen därefter börjar jag mitt nya jobb. Sjukt egentligen, kan ju inte börja ett nytt jobb med min kropp i osynk! Ogilla på det!

Nu kanske detta låter som undanflykter och jag brukar inte gnälla över mina ömmande kroppsdelar förrän de verkligen gör ont. Är van att svälja smärtan och hålla en god min, ja faktiskt. En god min. haha!
Och jobba kan jag ju, även med ett svullet finger. Håller ju kniven med höger hand så det är nemas problemas men det är ju värre när jag inte kan gå ner på huk och sedan resa mig utan att dra mig själv upp. Funderar på om det är lönt att tejpa eller köpa knästöd och testa med det - har aldrig känt denna smärtan i knäet så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. 

Min teori om fingret är:
Jag har knäckt det för mycket eller stukat det på något vis, fråga mig inte. Det är inte brutet eller skadat utifrån så jag har väl fått något ledband att svullna upp. Det känns nämligen inte så illa som sprickor och flisor - det vet jag hur det känns i fingrarna. 

Och om knä / höft:
Min teori om knäet är att jag vridit om det, mitt jobb går ut på att göra snabbvändningar och jag måste hela tiden "springa" fram och tillbaka mellan lucka och spis eller kyl. Då gör man gärna en vändning  på ett ben för att snabbt kunna röra sig. Säkert jag har vridit om.
Höften är nog endast för jag haft ont och felbelastat resten. Instinktivt så belastar man ju inte ett ben man har ont i, inte konstigt att det då känns i höften.


Det blev ett lite längre inlägg än jag tänkt så ber om ursäkt för det. Puss & kram <3