Nu verkar de sina, alltså det fina vädret. Såklart - när jag är ledig! 

Men det passar för Anders har min bil så då kan jag utnyttja den sista värmen genom att cykla lite i Sölvesborg och främst handla samt panta alla flaskor och burkar som täcker halva min balkong :P HAHA!

Men jag håller humöret uppe, ikväll är det äntligen lite kvalitetstid med hästarna igen :) 
Jag har hållt ridning lite begränsad till iaf 1 dag / veckan för att inte belasta knäna för mycket. Sen har jag inte tränat vaderna och jag vågar knappt mäta dem. Jag kommer troligtvis inte ens i mina chaps längre :( Men stövlarna går på, dock onödigt att rida med dem i skogen kan jag ändå tycka. De kostar liiiiiite fööööööööör mycket pengar för det. 

Dock behöver de sys in, för när jag började träna i oktober så försvann 2cm (!!!) runt min vad så mina måttbeställda Italienska stövlar är nu för stora - något jag aldrig trodde skulle hända. Ever. 

 

..... och veckan är snart slut!


Jobbar bara mån, ons och torsdag denna - alltså ledig helg! AWSOME! Synd att de pratar om dåligt väder med tanke på de 28 graderna som var förra helgen då jag jobbade. Tråkigt men sant. Men vi håller humöret uppe!

Igår var det semi 1 av Eurovision och kvällen spenderades med Mathias och viiiiiin i massor :)

 

Då var dagen här igen, denna gången gick det snabbare och jag har ju nu gjort det tidigare. Det stack till lite, sticker ju mig i hud som inte är så "hård" så att säga. Däremot är det ett större märke efter denna sprutan, var väl mer självsäker denna gången. 

Jag tog inte ens fram instruktionerna och nu känns de som att det inte kommer bli en svår grej att vänja in. Det kändes mer naturligt denna gången. Känns bra faktiskt. En vecka till innan jag borde börja känna skillnad. 

Än så länge är fingret fortfarande svullet och lite svullnad finns kvar i högerknäet samt ledvärken finns kvar men inte riktigt i samma utsträckning. Vet inte om det är vila eller liknande som gjort skillnaden. Hudbesvären är kvar, allihopa - om inte fler. Jag kan ju inte låta de vara heller så får nog börja med Daivobet´n igen tills sprutorna börjar hjälpa. Det är en äcklig vaselin-liknande kräm som man smörjer på sårskorporna som är då mot psoriasis. Dock så får jag ju smörja i håret och den är så fet att hela håret blir helt fett - så jävla äckligt!

 

I tisdags var det dags - dags att inleda medicineringen som ska hjälpa mig att leva mitt liv. Kan tycka att det ändå är ganska så stort - i alla fall för mig :)

Jag fick ju välja om jag ville ha en riktig spruta eller en "penna" som det kallas. 
Jag har aldrig haft problem med sprutor och kan titta när de sticker mig och allt, men att spruta sig själv i magen, låret eller överarmen känns lite fel. Så tog en penna, lite mer diskret och det är inte lika lätt att göra fel som att sticka för långt in eller sticka fel. Här pressar du pennan emot huden och räknar efter du hört 2st klick. Superenkelt och det gjorde inte heller ont!

Däremot var jag lite trött under dagen och hade huvudvärk men det kan bero på dålig sömn, dåligt vätskeintag och att jag var spänd och lite nervös över att just sticka mig själv. 

Resultat börjar man känna och se efter redan 3 veckor så längtar tills dess! Kan knappt bärga mig - att bli av med dessa besvären kommer underlätta något så otroligt mycket!

Jag ska även försöka lägga upp bilder för att se om man ser någn skillnad på såren.

 

19 april hade äntligen kommit och det var inga som helst beskymmer fast jag var lite nervös. Fick berätta om mina besvär, läkaren ultraljudade mitt finger och ena knäet. Såg vätska såklart eftersom det är svullet. Sen testade han böjligheten i mina leder och tyckte att jag var väldigt rörlig i mina leder men det räckte. Han visste vad som var fel på mig. Psoriasis och Psoriasisartrit.

Jag fick tillordnat mig ett ganska nytt läkemedel som heter Benepali och som godkändes i januari. Det testat alltså fortfarande. Detta ska tas i sprutform, en spruta varje vecka. Det ska tydligen motarbeta inflammation och infektionen som finns i kroppen, vilket betyder att den ska ta bort ledvärken samt såren. 

För att få tillgång till detta läkemedlet så fick jag inte vara sjuk. Detta innebar en spruta emot lunginflammation samt alla hepatit-tester, lungröntgen och två stycker tuberkulos-tester. Allt detta gjordes inom en vecka från den 19 och i fredags fick jag klartecken för alla prover var normala eller negativa så jag hämtade ut mina sprutor för 3 månader.

Jag ska bara tala om för er att Sveriges högkostnadsskydd är en fantastisk uppfinning, denna sprutorna kostar 2100:-/st. Och priset för 3 månader tills jag har mitt återbesök är hela saftiga 24 000:- och jag betalar 0:-! AMAZING :)

Jag skrev ett inlägg den 5 februari och beskrev om hur jag hade ont, detta var fredagen vecka 5. Veckan efter, onsdagen den 10 februari så vaknade jag upp av att mitt vänsterknä var så uppsvullet och så vätskefyllt att jag knappt kunde gå. Fingret pulserade och såren i huvudet kliade. 
     Eftersom jag vid den tiden jobbade 15-23 varje onsdag och torsdag så var jag tvungen att jobba. Jag stod ut i 2 dagar men fick sätta mig väldigt ofta på jobbet då jag stod så pulserade hela mitt knä. Fruktansvärt!

 

"Lite" svullet knä!

Så på fredagen den 12 februari ringde jag VC där jag fick en tid på eftermiddagen. Åkte in, de tog prover och kom fram till att knäet skulle tömmas. Remissen gick till Karlshamn och det är tur att jag har världens bästa pojkvän som kunde köra då jag inte riktigt kunde koppla med det benet. 

Till Karlshamn kom vi, där vi fick vänta och sen tittade ännu en läkare på mig med orden; "jag hade kunnat tömma det men jag har slutat för dagen så jag skriver en remiss till Karlskrona". Det betydde att vi fick sätta oss i bilen igen och köra till Karlskrona. Dit ankom vi 17.40 och fick vänta tills klockan slog nästan 00.00 innan vi fick träffa en läkare. Sen tog det ytterligare 45 min utan jag fick mitt knä rengjort och 01.15 packade vi ihop oss i bilen och det var dax att köra hem. Knäet tömt på nästan 70ml ledvätska, kortison insprutat och ett recpet på Diclofenac. 

Mitt förra inlägg var ju ett tag sedan, två månader sedan och mycket har hänt sedan dess tyvärr. Jag har fått en diagnos för en reumatisk sjukdom som är kronisk - vilket betyder att den aldrig kommer att försvinna. Däremot kommer jag få ta sprutor varje vecka för att underlätta och de värsta symptomen kommer att försvinna som ledvärk och hudsåren jag har i hårbottnen och i ansiktet.