18 Juni. Sommar. Lov. Värme. Semester. Bad. Vackra solnedgångar. Högsäsong. Jobb. Jobb. Jobb.

Det är vecka 25, på fredag är det midsommar och alla skolor har officiellt slutat. Sveriges befolkning har börjat att gå på semester och allt detta innebär högsäsong för alla serviceyrken. Det är sen gammalt

Vi som jobbar i dessa branscher är väl medvetna om vad sommaren gör med jobb, liv och kroppar. Men man har pannben och kämpar på, för man vet att det lättar så småningom. Och då är känslan fantastisk - man har klarat av ännu en högsäsong!

Jag brukar se fram emot sommaren, inte för att jag ska ha semester eller kunna spontandra till stranden eller på roadtrip - utan för att jag ska jobba. Det är tufft som tusan men det är så jäkla roligt när man är mitt i det och man skrattar alla åt det när man är klar.

Men aldrig har jag varit så orolig för min egen kropp som jag är i år!
Ju mer jag funderar på det, med den värk jag har haft i vinter, så ser jag verkligen inte fram emot att jobba på samma sätt som tidigare sommrar. 

Kanske är det en kombination av både smärtan och tröttheten eller kommer latmasken krypande på äldre dar? 

Jag går ju nu hos Levnadsvanecentrum för hjälp med hur jag lever, jobbar, äter, motionerar och sover. Något som jag verkligen behöver ändra - bara titta på idag! Här sitter jag efter 12 och borde egentligen gå och lägga mig. Men tankarna snurrar, stressen håller en vaken och det går inte att sova. Hur många gånger jag än gäspar under tiden jag skriver en mening. 

Ni kan ta detta som gnäll eller ett uppmärksamhetsinlägg men för mig är det helt enkelt en ventilation, en radda med text som beskriver mina snurrande tankar en måndagsnatt i mitten av juni.