Förra veckan hände något som gjorde att jag nästan föll av stolen jag satt på, tur att jag kunde gripa tag i bordet!!

Som jag sagt så bor jag med 3 av 4 kockar och Azad va hemma hos "oss" för att typ hitta på något ihop med Peter (de har ju ett beroende av Burn Notice xD) men så frågade han när min skola va slut och vad jag skulle göra sen?
Jag svarade ärligt, jag vet inte..
Då sa han: "får jag bestämma åt dig?"
Så nästa sak han sa va: "Kommer du upp den 15 och jobbar hos oss?" 


Fattar ni lyckan när jag fick ett jobberbjudande från Seglarrestaurangen på Sandhamn?!

Sa ju att jag skulle fundera på det och de var då alla skuldkänslorna slog in, ska jag verkligen åka upp och spendera hela min sommar på Sandhamn? Men alla hemma? Hästarna? Kompisar? Familjen? Sommar på Hanö? Båten? Bilen? Vackra Sölvesborg...

Jag började tvivla på om jag verkligen hörde hemma här uppe och om jag skulle åka, nästan precis sagt att jag kunde hjälpa till med en häst, precis planerat upp min sommar med festivaler och annat skoj som Falsterbo och massa annat!