Ägaren berättade att ponnyn var envis och kunde stanna mitt under ritten och gå fram några steg och sedan stanna igen. Inte elak men envis skrev hon i första meddelandet vi utbytte. 

Alltid när jag ska rida en häst jag ej ridigt tidigare hänger spö och sporrar med, oftast mina "milda" plastsporrar från lamicell då mina järn är så mycket skarpare. Jag är lite spöallergiker och HATAR att använda spö så oftast ligger det kvar ui stallet eller bilen.

 

Men min tanke med det hela är att om det inte funkar går det snabbare att ta av sporrarna och stoppa de i fickan än det gör att spänna sadelgjorden eller höja stiglädren. 

 

JAG tycker att en unghäst, ponny eller häst, ska söka sig framåt och vilja gå framåt hela tiden. Det ska inte gå i 190 men den ska inte börja gå bakåt eller tänka bakåt. I detta fallet när en så ung och nyinriden häst gör på detta viset och den är frisk, behöver den en liten tillrättavisningen att nu går vi framåt istället. Jag använde knappt skänklarna och sporrarna nuddade knappt henne, endast i övergångarna från skritt till trav och trav till galopp.Det var de första 10 minuterna som jag skänklade på henne lite smått för hon skulle förstå att vi skulle gå framåt och hade inte några problem med att hon stannade. Hon blev inte heller stark när de framför galopperade iväg utan var hur foglig som helst. Lyssnade kanon! :)


Hon kanske hade varit så om jag inte hade haft sporrar också men ifall hon skulle stannat och vägrat gå tycker jag personligen att det är bättre att de får ett lite tydligare, och i vissa fall skarpare, budskap om att de faktiskt ska gå fram. Jag tycker det är bättre att om en häst/ponny stannar och bara är envis att man krokar i lite lätt med sporren och sedan lättar och inte rör den mer än att behöva skänkla hårt och oftast fler gånger.

 

Hade det sedan varit så att jag skulle rida henne dagen efter eller fler gånger. Inte bara en gång så skulle jag inte ha sporrar nästa gång. 

 

Också, så är detta en olat (enligt mig) och ett beteende som måste arbetas bort tidigt innan de går så långt att hästen använder det för att motarbeta ryttaren. Jag säger inte att det är ägarens fel, absolut inte, men det är något som måste arbetas bort. :)