Ren katastrof
Jag lägger så mycket press på mig själv i hoppningen att jag blir petig på mig själv och ikväll visade de sig tydligt när jag inte är nöjd med min insats.
Det började med att han var stel och knixig men han blev mjukare när vi hoppade fram och sen gick det bättre och bättre tills det helt plötsligt tog stopp. Det började bli slarvigt och jag var själv missnöjd så Buddy försökte göra så gott han kunde. Bettan påpekade att jag satt för djupt i sadeln?! Då blev det kaos i mitt huvud!
Jag lovar och svär, jag visste inte vänster eller höger. Det var kaos. Efter en så halvkass och stressad dag och så detta innan lektionen som rasade över mig så bara brast det. Kändes som värsta vredesutbrottet eller ja, gråtattack kan man också kalla det. Men Bettan bad mit lätta i lätt sits och har fasiken alltid suttit ner och drivit annars tar de stopp. Så då hade jag bara det jäkla stoppet i huvudet och va fan hände? Pannkaka!!!
Jag är då så förvirrad, kaosartad, ledsen, besviken, arg och samtidigt tom i skallen att jag klappar om MIN HJÄLTE som räddar mig när jag är i nöd och sitter av. Jag kan INTE fortsätta rida när jag är så, jag må verka som ett småbarn när jag går ut från ridhuset med hästen på släp och tårarna i ögonen..
Jag har så höga krav på mig själv och känner att alla som sitter och tittar har det också.
Jobbigt är det när Fanny sitter och tittar, eller Elin -vars mamma äger hästen jag rider och kan förbjuda mig att rida honom. Något jag är livrädd för så bara där ökar stressfaktorn. Inte nog med det så sitter Anders Wemlert där och tittar, tillsammans med halva ridklubben känns det som.
- har press på mig själv att det MÅSTE gå bra att jag tror det stiger mig åt huvudet!
Så, adjöss till pay and jumpen nästa vecka!
Jag var så besviken på mig själv att jag bryter ihop och blir ett nervvrak på de sättet att jag funderade på att ringa till Malin och säga till henne att jag inte vill ha kvar min plats i hoppgruppen eller att jag inte vill rida kvar i måndagsgruppen. Vill nog bara rida för Pia där det går bra!
Tänkte mig verkligen att nu när dressyren släppt så skulle hoppningen också göra det men nej, får kämpa vidare.
Det värsta är att Buddy hoppade bra, han är duktig och jag förstör honom. Eller jag förstör de jag själv byggt upp! Och att jag sedan lipar som en sill för att jag är besviken på mig själv!
Jag vet inte hur jag ska reagera, skrika? gråta? stampa? argh! Hur ska man bete sig?
På Steffie bröt jag ihop i en skrattattack och har suttit av Buddy på detta viset en gång innan i halv panik över att jag reagerat fel.
Jag vill be Bettan om ursäkt men då måste jag se henne i ögonen och jag vet att hon kommer dömma och att hennes tankar kommer skrika att jag är en barnslig liten bortskämd unge som inte kan något.
Det är vad jag ser i folks ögon när jag ser de i ögonen, och ni undrar varför jag aldrig kan se folk i ögonen när jag pratar med dom?
Jag ser dommarna rulla fram över hornhinnan! Det är som jag dömmer mig själv, jag vill inte se det! Därför är det lättare att titta åt ett annat håll eller stirra på någons ögonbryn eller näsa...
Vet att jag är jobbig som bara vräker ur mig men måste göra det någonstans! Här är lättast men känner att jag får ta upp Malins erbjudande och kanske ringa till Oli för min kropp tar grymt mycket stryk nu igen över att jag mår psykiskt dåligt!
Jag förstår att det känns skit och att du vill ge upp, pressen man sätter på sig själv är outhärdlig, speciellt när man har en hel åskådar trupp på läktaren, varför tror du jag bytte hopptid? Men alla träningar tar en inte framåt, ibland går man tyvärr lite bakåt, känns förjävligt jag vet. Jag trillade av VARJE hopplektion förra hösten ibland mer än en gång per lektion och snacka om att jag var i botten. Ville bara sluta med allt för jag kom ju ingenstans och alla på läktaren kunde se mig misslyckas vecka efter vecka. Men nu har jag fått lite avstånd till det hela och en nystart och nu börjar det fungera igen. Håll ut lite till så tror jag att det snart slår om och du får en bra känsla igen.
Bettan är den sista som skulle se ner på dig, framförallt när du ber om ursäkt och erkänner att du betett dig illa. Det är ett tecken på mognad och ödmjukhet om du kan erkänna felet och be om ursäkt. Hon är ju där för att hjälpa och inte stjälpa, men man kan ta det som om att du inte vill ha hjälp när du reagerar så. Be om hjälp och förklara hur DU upplever situationen. Ps, truppen tittar mycket sällan utan är mer upptagna av att prata med varandra ;)
Upp i sadeln igen, och fortsätt att utvecklas
Alla har såna svackor, men du tar dig ur det och du är ju duktig på att rida Maria!!
fortsätt kämpa och tänk positivt, du vet ju att Buddy gjorde bra ifrån sig, kanske du kan ta och sänka kraven liite på dig själv utan att sänka kraven på nogrann ridning bara :)
vet att det är lättare sagt än gjort och jag kan aldrig förstå hur du känner helt och hållet för jag har bara så höga krav att jag för stunden kan överträffa dem :)
Jag tror på dig!!
Maria!
Det är inte bara du som sätter för höga krav på dig själv, jag gör med det. Man vill altid vara bäst på allt och när det inte funkar så blir man bara ledsen och kan inte hålla tillbaka tårarna... Men du ska altid ha i bakhuvudet att alla kan ha en dålig dag och just den kanske var din!
Det som är jobbigast är när folk sitter på läktaren och dömer genom att titta en enda gång på en. hade man en dålig dag då så får folk uppfattningen att man inte kan ens rida markarbete med en vanlig häst som man rider var varannan dag...
fattar pressen när en super duktig hoppryttare sitter och tittar på allt man gör och speciellt hur man uppför sig och om man gråter för minsta lilla sak. Jag kan aldrig hålla tillbaka tårar även om jag skulle kunna önska det men egentligen så är tårar en styrka... att man vågar gråta inför andra!
du ska absolut inte sluta att hoppa för nästa gång så tänker du på det bettan sagt och försöker upfylla det.
Säg till bettan att du bara blev frustrerad av att allt inte funkade och att du hade en dålig dag.
men maria, du är snäll och har en underbar personlighet så du ska absolut inte sluat att rida...
Så bara kör DITT race och låt de som kan hjälpa dig :-)
Lev farlig, dö ung och kom till helvetet som en kung<3