Jag tycker det är jätte roligt att Colin går så jäkla bra med Anni, att de både utvecklas och att han då speciellt får komma ut och tycka det är roligt!


Men något som är surt är ju att det kunde varit jag! Det kunde varit jag som sitter där på hans rygg och ser stolt ut! Det kunde faktiskt ha varit jag!

- nu hade jag ju inte precis hoppat 1.10 men när vi hoppade i paddocken kändes de som om vi skulle klara allt. Precis som Anni säger så hjälper han sin ryttare över ALLT (!!!) och det är en sån häftig känsla att rida och hoppa den hästen! Fan va häftigt det är!

Jag saknar honom något otroligt när jag läser och kollar bilder på honom, saknar hans "tölt" och hur han verkligen aldrig kunde skritta när han värmt upp. Hur han alltid ville buffas och hur jäkla snäll han är!

Missförstå mig absolut inte nu, jag är jätte glad att Anni och Nanna har honom. Han får verkligen den omvårdnad han förtjänar, han tränas på ett riktigt sätt och tävlas. Det är fantastiskt att Anni tycker om honom och inte låter sig skrämmas av hans storlek! Att följa dom är jäkligt roligt men samtidigt är det grymt surt men det är något jag inte låter ta över. Det är roligt att följa hans utveckling efter att jag i princip satte igång honom efter vintern och han var ju inte helt igång till sommaren men på god väg! ;)

Bilderna är lånade av Anni