Blandade känslor
När jag red Colin insåg jag nog att jag faktsikt va duktigare än jag känner mig, att jag kapabel att klara av stora och pigga hästar också och inte bara driv-på hästar :/ Misstolka mig inte, man lär otroligt mycket på hästar man behöver driva på men den mest snarlika Colin-hästen jag ridigt va Vispen. Fullblodsstoet vi hade här som tog 3 galoppsprång så nådde man nästa kortsida xD Underbart sto, i början... :/ Bogart var ju pigg men inte så som Colin och Vispen.
Men det har fått mig att öppna ögonen och se Buddy genom Pia Sohls ögon, varför vet jag inte, och hennes ord ekar i mitt huvud: "Du kan inte utvecklas på den hästen" Jag menar, jag har arbetat emot hennes ord hela halvåret sedan jag hörde dom. Kämpat, gråtit, skrikit och svettats och innan sommaren kunde jag dö för honom hur bra han gick! Men nu när jag sett andra hitta knapparna på honom efter 2 dagar, de som tog mig 4 månader att hitta?! Så känns allt skit igen!
Så jag har än en gång börjat tvivla på mig själv, vill jag fortsätta rida Buddy så som jag har gjort (4-5 gånger i veckan)?
Samtidigt som denns tanken kommer upp vill jag bara gråta, tänk allt jag har arbetat med, att aldrig få känna den lättade känslan när hästen trampar under sig. Även om han snubbar nästa. Men den lättade och nästan flygande känslan jag får varje gång jag känner hur han skjuter mig upp ur sadeln för han höjt ryggen. Tänk att aldrig få känna den?
Nästa tanke är: Tänk om det är min förtjänst att han kan gå så fint med andra? Att det är jag som fått honom i den konditionen och att han faktiskt har blivit lite finare och mjukare i kroppen?
Sedan den nya pollen Zimón, han är ingen hopphäst utan är tittig och bara tvärvänder och springer åt andra hållet :S
Jessika och Malin tyckte jag skulle prova Jessikas häs Hasela, som har blivit mycke fin nu :)
- Men hon är tillsalu så tänk om jag fäster mig vid henne? Och sedan säljs hon?
Då står jag där igen..
Hjälp? Hur ska jag göra? :*
Buddha
Ett "litet" skutt över typ 115-120 - detta hade jag aldrig klarat utan honom i vintras!
sv: haha, typ :P nej men, du vet hur folk är. alltid snacka skit om saker de inte vet något om. Jag vill känna mig för lite försiktigt innan jag vågar låta alla döma mig fritt..
Och angående ditt inlägg så tycker jag att du ska strunta i Pias uttalande. Om du gillar hästen så ska du SJÄLVKLART fortsätta rida! att han går bra med andra ska du bara ta som en komplimang! precis som du själv skriver så beror det på allt arbete som du lagt ner på honom. Kolla bara på ravelli, det har tagit mig 4 år att lära mig rida honom ordentligt, och ännu är vägen lång!
Jag håller med Anni här ovanför! När jag fick hem Sani på foder sågade alla på Flyinge mig vid fotknölarna. På dressyrlektionerna var hon bara medelmåttig och på hopplektionerna fick vi knappast vara med och Ankan sa att den hästen kommer aldrig lära sig hoppa.
Lika dant när vi kom med i Future riders sågade Kertin Brusewitz oss och sa att Sani saknar allt vad grundridning heter.
Under dessa tre år har jag så många gången kört hem från tävling och träning i tårar. Men varför fortsatte jag? Jo för jag VISSTE att hon kunde så mycket bättre. Jag visse det som inte någon av dessa utomstående tränare såg. Det som hände hemma under lugna former och ofta under ledning av min uderbara mentor Catharina Almroth!
Nu, visst det har tagit mer än tre år, får jag lovord om min häst. Hon går bättre och bättre för varje dag. Greppar nya saker så som byten och samling och hör och häpna: Hon hoppar med god teknik och mycket mod!
Hästen som absolut inte kunde lära sig hoppa och som var alldeles för medelmåttig för alla nere i Flyinge går idag dressyr på MSV nivå och har nollat 90cm och kapacitet för mycket, mycket mer!
Så Maria: Tro på dig själv och på den hästen du arbetar med! Alla hästar kan inte bli världsbäst. Det kommer inte häller min häst bli. Konsten är att ta var häst som den är och utveckla den i sin egen takt och gentemot dess förutsättningar. Att få din häst att arbeta rätt är långt mycket större vinst än en finstammad dressyrhäst för den har så mycket lättare för det.
Till sist vill jag ändå påpeka att du inte ska vara rädd för att rida olika hästar. Det utvecklar dig otroligt mycket som ryttare! Visst är det svårt att skiljas från dem ibland men varje häst, varje individ har otroligt mycket att lära dig!
Kämpa på!
När börjar du skriva om alla Ridlägrer igen?