Saknaden efter någon är enorm, speciellt efter någon man älskat <3


Under tiden jag och Fanny mockade idag snackade vi om lite lekar och då sa jag att vi hade haft det en gång på en träning med Maria Fieber och jag hade då ridigt Clements och vunnit! Jag var superglad när jag hade kmmit in i stallet men jag hade aldrig kommit ihåg den dagen om inte den fick min värld att gå i 1000 bitar.

Jag hade kommit med Clements, tagit av all utrustning och var superglad. Malin kom och fråga hur jag mådde och så och jag tackade henne för att jag fick lov att ut och gå med pollen och då såg hon ledsen ut och jag kommer ihåg orden och mina tankar. "Nu är det så.. På torsdag.." jag visste direkt! Jag ville bara sjunka genom marken, jag visste vad hon pratade om och hade väntat på denna dagen iaf 2 månader men 2 veckor tidigare hade jag återfått mitt hopp när han inte haltade alls. Så, torsdagen den 10 december 2009 krossades hela min värld då mina kära vän fick somna in.


December 2009 var fruktansvärt. Jag mådde dåligt, otroligt dåligt! Först den 10 december när min älskling Mr Bogart fick vandra vidare och sedan den 13 december när jag fick det hemska samtalet ännu en gång. Min andra sköthäst mådde inte bra och det kunde bli hennes sida natt.
- När jag kom till henne låg hon ner, höet låg orört och fodret samma så (en häst som älskade fibergi mer än något annat!!!) men jag kelade lite med henne innan jag nästan drog upp henne på fötter och gick runt med henne lite och fick i henne lite betfor och lite fibergi samt morötter. Hon la sig ner igen och jag tog hennes borstar och fler morötter innan jag satte mig ner i boxen, tog hennes huvud i knäet och smekte hennes mjukt över käken. Alla känslor över Bogart som 3 dagar tidigare fick somna in och nu Pauline. Jag ville bara dö själv om hon fick lämna. Hur skulle jag överleva 2 av mina sköthästar? Och så fick jag upp henne igen, borsta av henne och tvingade i henne lite morötter och så lät jag henne gå fritt i stallet. Var hon ville. Hon ställde sig vid de andra hästarnas boxar och bara vilade, precis som hon sa förväl. Då brast det för mig, jag orkade inte mera..

Timmarna gick och vi gick fram och tillbaka från att mysa i boxen till att bli borstad och från att gå lite fritt. När klockan slog midnatt sa jag förväl med tårar och pussar, lämnade henne stående med full spann, massa hö och mat i krubben samt äppel och morötter. Jag la mig hemma men kunde inte sova och när äntligen klockan blev7.15 gick jag upp, klädde på mig och körde till stallet. Allt var släckt, inte ens ägaren hade varit där och jag närmade mig sakta och skräckslaget hennes box med lampan på mobilen. Skulle jag finna henne död? Tror jag säkert stod stilla i 10 minuter innan jag vågade mig fram och när jag såg ett par öron började jag gråta och sprang fram. Hon reste sig lätt och kom fram till mig, höet var uppätet precis som fodret och vad lycklig jag blev. När jag sedan gick ut för att köra till skolan kom ägaren och lättade ord byttes.

Tyvär fick Pauline senare hon också somna in några månader senare då en gammal skada revs upp.



Mister Bogart


Mister Bogart
Sv. Halvblod
23/6 1996 - 10/12 2009
e. Uttini
u. Garbina



Pauline


Pauline
Sv. Halvblod
15/2 1984 - 8/4 2010
e. Orust
u. Paula