Hoppträningen i onsdags gick sådär, Buddy skötte sig bra - mer än bra - men det var jag som klantade mig. Iaf under mer än halva lektionen.

Det var kallt och rätt, jag fick verkligen inte honom mjuk eller följsam och absolut inte fram. Det var som om han bara satta sig emot allt för att komma fram och bjuda. Han böjd till på sockerbitarna men sedan bara dog han så alla hinder vi hoppade (max 65) så bara dog han för mig. Jag mådde inte bra av de, det kändes fel. Jag visste inte hur jag skulle göra och det är svinjobbigt när alla sitter i kafeterian och glor. Usch!

- förra veckan hoppade jag Clever typ 90 eller nått. Utan problem men nu klarade vi inte ens 50?! Skäms!!!!!!!


Men så lyckades jag få fram honom någorludna så vi hoppade kanske runt 75-80 plank, räcken och oxrar. De sista 3 eller 4 sprången vi tog var bra. Men han ville hela riden lägga sig ie tt långt läge så han slapp arbeta. Men i slutet kände jag bjudningen och hur han verkligen hoppade upp sig. Alltså min kompis han harf en bra hopptecknik när han väl anstränger sig och det hänger på mig att få fram det. Samma sak i dressyren, han kan gå skitsnyggtt men allt hänger på mig. Det är något att arbeta med!





Winnetou My-Mate
f. 2001
? [söker efter rasdefinitionen i hans pass på danska]
E. Manitou //pinto (mor danskt varmblod/far pinto)//
U. Molina //varmblodiga travare//
UE. Arnie's Victory (kört in över 1 000 000 sek) - e. Arnie Almahurst (haha - kändisar jue!!)