Satt på en liten piggelin i skogen idag :)

När hon fick trava på den snötäckta åkern va allt jätte roligt, hon ville och va jätte taggad :) Drog tom. upp i galopp men det är inga problem att sakta av henne för hon är verkligen jätte snäll. Men när vi travat en stund med skritt också red jag vidare och när jag red igenom nästa glänta så satt jag avslappnat och sådär, beundrade hur vackert snötäckt skogen va. Misstaget va mitt..


Från ingenstans så bara kastar Scarlet sig åt vänster, jag som sitter lite som en hösäck följer ju inte riktigt med, min vad spänd på andra sidan sadeln står jag upp i höger stigbygel och håller i en tygel och ser hur hästen försvinner under mig och jag ser den vita snön.

Min tanke är: "Jag ska inte trilla av, fan!" nästa tanke är "aaja, jag landar iaf mjukt" sen när Scarlet börjar lyssna och slutar springa i sidled. Så går tanken "kolla in detta!!" och jag pressar mig tillbaka ner i sadeln och så slår de mig "vafan hände?" hahahaah, min aniktsuttryck va nog i slagbart när jag kortar upp tyglarna, fångar stigbyglen och söker i skogen efter vad honn blev rädd för.

Chocken la sig nog inte förrän vi va på väg hem. Efter detta va hon lugn igen, hon trippade till lite då och då men inget mer. Det var rätt roligt, för alla dessa tankar va verkligen så skarpa och tydliga :)

De var ett kul ögonblick att känna hur mycket kraft den lilla hästen har, och då innan ur pigg hon kan va. Vänta bara tills hon verklige är igångsatt - då ni. :D