Wikipedia skriver: "Cellskräck eller klaustrofobi är en irrationell rädsla, fobi, för att bli instängd"


Jag upptäckte eller utvecklade min klaustrofobi under en hisstur från en saltgruva 3 km (eller nått) under mark. Detta var en enormt gammal hiss, en sån med galler runt om och med en gallerdörr. Den knakade och lät och ändå var vi 4 eller 5 pers i den dumma hissen så får en person för sig att hoppa när vi åker upp och tro fan at jag får panik. Ser bara bergväggar överallt och den knakade mer och mer. Tror jag skakade som ett asplöv när jag kastade mig ut därifrån när vi äntligen nådde toppen.

Efter detta har de bara blivit värre med åren och jag trodde det hade lagt sig en aning men när jag gick in i mjölkkylen för att lämna mjölk eller grädde eller va fan det nu var - och min klasskompis stänger dörren och släcker lampan. Vi snackar ett rum som är 3x3 men hyllor och 1 lampa i taket och det är typ 3 eller 4 grader där inne. När dörren går igen och och jag känner hur paniken kommer - då blir allt svart och nästa sak jag kommer ihåg är att jag sitter utanför och stört gråter, skakar och vet inte var jag är.

Asså, det är hemskt och jag ryser bara jag tänker på det.


Åka bil, buss eller tåg är ingen fara. Det finns gott om fönster - om händelsevis det inte är en smockfull buss eller tåg. Flyg är ganska okej, om det är ett litet plan får jag ingen ro eller om det är massor av luftgropar. Då är det fruktansvärt får paniken slår till som jag vet inte vad!

Hissar går knappt men jag tvingar oftast mig själv. Det första jag gör när jag går in i en hiss är att räkna personerna, hur stor hissen är och hur mycket alla väger. Mitt huvud börjar räkna vikten på personer och väskor och om hissen klarar av det. Sedan hjälper det inte att mamma och pappa inte verkar ha förstått detta.

När vi kom fram till flygplatsen skulle vi åka upp med vårat bagage och dom stod typ 7 personer i den jädra hissen med alla en varsin väska på 20kg. Klev jag in där? ALDRIG! Så då verkade dom blir sura. Sedan när vi skulle ta våran hyrbil så då var dom 5 i en MINDRE hiss - fortfarande med varsin 20kg väska. NEJ TACK! De såg ut som om dom då inte heller verkade förstå vad det hela handlade om.


Jag vill inte ha någon särbehandling men jag vill att alla ska förstå att den paniken man får när man förstår att man är instängd är inget roligt. Den tar över ens muskler, ens hjärna och allt blir tomt. Man blir typ hjärndöd och kroppen håller på och krampar för att komma ut. Det är något så fruktansvärt att jag inte önskar någon människa det, inte ens de jag hatar. Det är fruktansvärt!