I have dreams - nightmares. I think they are true.

Det är Felix, jag har drömt detta i 2 nätter nu. Det är hemskt. När jag vaknar vet jag ju att han inte finns där :''(

Vi har bestämt att kremera honom och sedan sprida askan här hemma, där han tyckte om att vara.
Och det har tagit ett tag sedan jag hörde något om det då pappa ringde till Helsingborg i måndags.



Är jag egoistisk som vill ha hem honom? Som vill sprida askan själv? Egentligen skulle jag vilja stå där och se att det verkligen är han.
Jag är så rädd att det inte är Felix dom har utan att dom gör massa hemska saker med honom eller att han lever.
- Som med Sam, jag tror inte att han är död. Han lever hos någon annan, han kan ju inte vara borta?
     Hur ska jag kunna tro på att Felix inte finns mer?



Ja, men så på nätterna drömmer jag om att han lever och har kommit hem igen, men ska snart kremeras. Hur hemskt är inte det?
     Jag kan känna hans päls kittla mig i näsan när jag borrar in näsan i hans päls. Precis som om det var verklighet.


Men det som är värst är när man kommer hem eller sitter hemma, man kan inte ropa på honom. Jag är så van att när jag går upp för uppfarten så visslar jag på honom, han kom alltid.


Fan - jag får ändra allr jag skriver för jag skriver som om han fortfarande finns. Jag pratar så. Får rätta mig i allt - tal och text.