Mina tankar..
Jag vet att jag inte har bloggat dessa sista 3 dagarna men jag har inte orkat, kommit hem från ridningen och sedan igår hade jag kompisar till sent. Idag spenderades en lyckad kväll med Emmy och Elli hemma hos dom men en bra kväll slutar alltid med att en föräldrar sitter och skriker på en! Eller vänta.. Det är kanske bara i min familj?!
Mamma ringde vid 20 i elva eller nåt och frågade när jag skulle hem och jag sa lugnt att vi kollade på en film och att jag kom när den var slut. Jag gick ju in i ett annat rum och kunde ju inte precis skrika till Elli att kolla när den var slut heller!
Mamma började hålla på med sitt jävla helvetes överdrivna igen. Att jag är så kaxig och tjäbbar imot men jag har vittnen om att jag inte gjorde det. Hon gör alltid en höna av en fjäder. ALLTID! Det värsta är att jag är en sån person som vill säga vad jag tycker och hon sa sedan bokstavligen att jag inte får det. Jag får inte uttrycka mina känslor för mina föräldrar för att dom är vuxna och att jag ska se upp och respektera dom. I och med det får jag inte säga vad jag tycker så jag satt och höll käft när mamma babblade på om hur jag var och att jag inte skulle öppna munnen. JAG SATT JU FÖR FAN HELT JÄVLA TYST! Asså det är sjukt, det spökar nog räjält i henne huvud. Dte är nog inte som jag och pappa kan skoja om mera, det är sant! Och jag får väl ett helvete om någon av dom går in och läser detta! Ikke så bra! Men jag måste ju få "prata" ut någonstans och det använder jag mig av bloggen för att göra så förlåt men om ni´tycker detta är tjat och skit så stäng ner och läs då inte vidare ;)
Läser du fortfarande? Tack för att du bryr dig <3
Jaha, så jag ska sitta och bara stirra på kvartsamtalet imorgon, nicka och le när lärarna säger något. Vi får se hur dom reagerar! Hmm, dom kommer DIREKT att fatta att något är fel men det kommer dom inte att fråga när mamma sitter där utan det kommer troligen upp på fredag! Humf.. Men ska då säga sanningen, jag skulle sitta och hålla käft! Order från dom som tog ifrån mig min talförmåga, samma person som fött mig. Hallo? Det är inte mitt jävla fel att jag blev som jag blev. Hade man fått välja föräldrar vet jag inte om jag skulle valt någon annan. Jag vill så gärna hamna i någon annan familj, där man inte bråkar som vi gör här. Och dom slänger på sig såbna masker när jag har andra här förutom den gången med Alle. Då fick hon se hur dom verkligen är, där gick dom över gränsen men dte är så dom vill ha det.. Alla vill ha min mamma för hon är så snäll. Ta mig i röven! Hon är inte snäll, det är en sån mask som är pådragen över det andra ansiktet och den där lilla ilskna och bråkiga personen och så skyller hon på att jag är för lik pappa och att det är hans familj som är så bråkig.. Hmm, vem är det som inte pratar med alla sina syskon? Vem är det som har varit tjockskallig o inte pratat med sin mamam på 10 år?! Fan, jag kommer bli likadan, jag kommer bryta mig loss så snabbt jag bara kan och sedan fly. Fly bort från dom som gjort mig ont. Fly bort från detta helveteshuset!
Okej nu har jag tagit i som satan, men hallo.. Jag saknar Sofia! Jag pratade med henne om mina problem här hemma, visst hon var vår SO lärare men jag kände att jag kunde lita på henne och hon var lättast att prata med. Jag pratade med henne och hon förstod, hon förstod min tvister med andra elever. Hon förstod..
Jag saknar våra samtal, tilliten och det hon gjort för att hjälpa mig och nu är det borta, kanske nu kommer det snart bli så att jag behöver henne igen och vad ska jag då göra? Jag kan ju inte precis börja snacka med Jocke om det. Jisses, han skulle inte klara av det jag berättar. Han är för ung för att berarbeta det på rätt sätt. Vilken ska jag prata med? Alexandra är den enda av mina kompisar son vet och henne kan jag inte längre prata med.. Får inte, den där väggen hon byggde upp mellan oss hindrar mig. Hon går igen dom hur lätt som helst och är över på min sida men när jag ska gå över på hennes bli jag stoppad av väggen och det värker i bröstkorgen. Våra samtal, våra dagar där vi bara slappade med hästarna. Det var VI, vi var DOM som säkert alla trodde skulle hänga ihop resten av livet. Dock blev det inte så för vi hade väl inte roligt nog, vi hade ju bara "trevligt". Vänta, nu har jag bytt ämne 2 gånger ;) Haha!
Fakta som är konstaterad:
Mamma överdriver!
Jag ska hålla käft och inte prata med henne!
Jag saknar Sofia!
Jag saknar Alle!
Jag saknar samtalen som jag kunde ha med dom båda, om mitt liv!
Det var nog allt..
Maria Mattisson
Du, jag vet precis hur det är ! Alla har masker och vissa föräldrar har det mer än andra. Innan mina föräldrar skilde sig så var det bråk och skrik VARJE dag, förutom när jag tog hem vänner för då låtsades de som om allt var som vanligt, förutom en dag då jag hade min bästa vän Dennis hemma hos mig, då bröt helvetet löst och jag bara stod i ett hörn och grät. Det tog evigheter innan jag någonsin tog hem någon kompis till mig igen. Jag förstår hur det är!