Ännu en seg dag på schemat. Men grejade med bloggen! Fixat och trixat en hel del ;) Och så har jag tittat på avsnitt av Summerland, ja, världens bästa serie. Fan va jag var besatt av den när det gick, tror den gick första gången 04 eller 05. Och nej, jag såg den inte på datorn. Även om jag tittat på vissa avsnitt på youtube så kan inte inte slå TV rutan =) FinFint ;D

På eftermiddagen bestämde jag mig för lite nostalgi så jag flyttade mig från min bärbara till den stationära för lite dataspel. Fick bli Sims 2. Så jag skapade familj och ja, gjorde om hus och helvete ;) Hehe, sedan när jag titta på klockan var hon 6 minuter över 8 så jag sparade och stängde av o titta på Wipeout. Lika galna som alltid men det var lite roligare banor! Haha, Anita var ju bäst. Hon var med i Sveriges Värsta Bilförare förra omgången, vet dte pga. att jag älskar det programet ;) haha!
Sedan efter det så blev det Wallander!


Vill ängna en tanke åt en bekant i Landskrona då dom säger att hennes pojkvän har dött. Jag kan inte veta säkert då jag inte hört från henne dom senaste 4 dagarna och en annan tjej sa idag att hennes pojkvän hade dött eller något sånt.. Hon visste inte heller säkert. Sökte runt på aftonbladets hemsida men hittade inget om att någon skulle ha dött eller liknande men sant eller ej. Ägnar ändå henne en tanke! <3


På tal om död.. Jag kollade igenom massa blogginlägg idag. Bla. det där jag skrev lite om Bogart den dagen han fick säga hejdå till denna världen och sväva in i nästa. Asså, det var så hemskt. Satt och läste och började gråta alltså, jag tyckte det var så hemskt att läsa texten. Och för några veckor sedan gick jag tillbaka och tittade på alla fina kommentater jag har fått om Bogart. Även Fanny hade skrivit fina saker om honom och flera andra. Om Bogart och om oss 2. Även om vi inte fick så jätte mycket tid så är jag tacksam för den tid jag fick med den underbara fuxen.

Nu när det är så svårt med alla val man står inför och alla kompisproblem och alla killproblem som finns just nu skulle jag ge vad som hälst för att få känna hans lena och mjuka mule under mina läppar. Känna hans mjuka päls under mina fingertoppar och kunna dra in hans doft. Bara hans doft..
Det känns som evigheter sedan som jag gjorde det, det känns som om det var flera år sedan sen jag stod där i boxen och grät mot hans hals. Men ändå, när jag tänkter på det, känns det som igår. Jag kan nästan känna honom..
Han brukade alltid dra upp huvudet och rygga något steg när man kramade hans hals men den gången stod han still. Han stod avslappnat precis som om han kände sig fri. Han visste att han skulle bli fri från denna värld som gjort honom så mycket ont, från dom människor som skadat honom och föraktat honom..
Men han lämnade också dom 2 människor som verkligen älskade honom. Men behövde inte rida honom för att falla för honom. Det räckte med att titta in i hans mörka och kloka ögon och så var man fast. Men om man fick chansen att sitta på hans rygg och klarade av honom, då hade man en häst för livet.. Så kände jag. Många tog honom för givet, kerstin tex. När hon red honom. Men jag lärde känna honom, lärde mig hans signaler. Visst gjorde jag också fel i början, med sits och skänklar och framför allt handen. Men jag lärde mig, när jag red honom varje dag så hittade jag hans knappar. Visste hur jag skulle lirka mig förbi hans låsningar och visste hur hans kände. Hur han skulle reagera. Jag visste, jag kände.. Jag älskade honom. Jag älskar honom.

- Jag älskar dig Mister Bogart, tills vi ses igen och sedan föralltid.. Jag vet att du väntar på mig,  jag lovar att jag kommer. Inte nu, men du kommer inte att behöva vänta alldeles för länge.. Jag älskar dig...

Maria Mattisson