Tårarna trycker och jag vill inte!!
Hon har haft en katt, en ragdoll vid namn Diesel och jag har verkligen kunnat se Felix i den här katten. Jag känner verkligen igen minerna som finns på bilderna. Verkligen en myspys katt :)
Här är han:
BILDEN ÄR FRÅN NEVNARIEN.SE
Han fick somna in den 4/10 och jag ville bara kasta datorn i golvet när jag läste om det. Och när hon talar om att hon får hålla honom innan han tar sitt sista andetag. Dra in hans doft och bara gosa med honom. Jag gråter när jag skriver detta...
För Elins skull och för min!
Jag fick aldrig hålla min katt en sista gång. När jag lämnade huset på tisdagen var han pigg och kry. På lördagen fick jag de samtalet som fick mitt liv att rasa! 5 dagar efter att jag höll honom senast lämnade han denna värld. Jag vet inte hur många gånger sedan dess jag ångrat att jag åkte, att jag jobbade på Hanö den sommaren och inte kunde vara hemma hos honom. Gå igenom det med honom och stötta min lille katt genom helvetet med dropp han fick gå igenom. Han måste ha varit så rädd, helt ensam. Han måste ha varit så orolig när mamma och pappa lämnade honom. Lilla Felix...
Så jag hade gjort VAD SOM HELST för att få hålla min katt en gång till eller fått följa honom in i det sista. Vad som helst.. Jag.. Kan inte längre skriva då tårarna väller ner för kinderna men jag måste få det här skrivet.
Jag vet inte hur jag skulle klarat mig första året i gymnasiet eller 9an om det inte vore för min katt. Om det inte vore för min älskade pälsboll. Fan! Han var så klok att när min klocka började ringa på morrnarna så hoppade han upp på ängen och gick på nattduksbordet fram och tillbaka på sängen. Han väckte mig. Han var min beskyddare men när han var dålig var jag inte hans.. Jag svek honom...
Allt bra han gjorde för mig kan jag inte längre ge tillbaka, han var min hjälte men jag svek honom för jag ar inte hans. Det är de jag känner just nu, först va det förnekelse. Jag ville inte komma hem! Seda var det ilska, sedan kom äntligen sorgen och efter det mer ilska sen har det bara lagt sig och jag fått panikattacker ibland över hur jag saknar honom men nu känner jag sorg, saknad och att jag svek honom..
Jag hade gjort vad som helst för att se min katt ta ett sista andetag, vad som helst för att se honom en sista gång. Vad som helst för att få hålla hans lilla tass i min. Vad som helst för att få känna hans silkeslena päls mot min kind igen. Vad som helst...
Jag fick aldrig hålla min katt en sista gång. När jag lämnade huset på tisdagen var han pigg och kry. På lördagen fick jag de samtalet som fick mitt liv att rasa! 5 dagar efter att jag höll honom senast lämnade han denna värld. Jag vet inte hur många gånger sedan dess jag ångrat att jag åkte, att jag jobbade på Hanö den sommaren och inte kunde vara hemma hos honom. Gå igenom det med honom och stötta min lille katt genom helvetet med dropp han fick gå igenom. Han måste ha varit så rädd, helt ensam. Han måste ha varit så orolig när mamma och pappa lämnade honom. Lilla Felix...
Så jag hade gjort VAD SOM HELST för att få hålla min katt en gång till eller fått följa honom in i det sista. Vad som helst.. Jag.. Kan inte längre skriva då tårarna väller ner för kinderna men jag måste få det här skrivet.
Jag vet inte hur jag skulle klarat mig första året i gymnasiet eller 9an om det inte vore för min katt. Om det inte vore för min älskade pälsboll. Fan! Han var så klok att när min klocka började ringa på morrnarna så hoppade han upp på ängen och gick på nattduksbordet fram och tillbaka på sängen. Han väckte mig. Han var min beskyddare men när han var dålig var jag inte hans.. Jag svek honom...
Allt bra han gjorde för mig kan jag inte längre ge tillbaka, han var min hjälte men jag svek honom för jag ar inte hans. Det är de jag känner just nu, först va det förnekelse. Jag ville inte komma hem! Seda var det ilska, sedan kom äntligen sorgen och efter det mer ilska sen har det bara lagt sig och jag fått panikattacker ibland över hur jag saknar honom men nu känner jag sorg, saknad och att jag svek honom..
Jag hade gjort vad som helst för att se min katt ta ett sista andetag, vad som helst för att se honom en sista gång. Vad som helst för att få hålla hans lilla tass i min. Vad som helst för att få känna hans silkeslena päls mot min kind igen. Vad som helst...
Jag kan fortfarande komma på mig själv viska ut i mörket efter honom...
Kommentarer
Trackback