5 sanningar - och några till

5 sanningar som stämmer in på mig på fläcken:

  1. Envis
  2. Tjurskallig
  3. Långsint
  4. Temperamentsfull
  5. Känslig




Men mitt problem är rotat så långt in i mig att jag inte har en chans för att kämpa emot det. Det vara är så och jag triggas hela tiden av allt alla säger eller gör.
Men får höra: "jag gör det, jag är längre än dig" okej men så är grejen för tung och det går ändå inget vidare.
Asså, sedan skrattar alla när man tar något på allvar och hur ska jag reagera?
För er är det självklart att skratta bort det men (nu ska jag dra skylla ifrån mig) det är gener från mina föräldrar.
Sedan är detta också framkallat från all jävla mobbing.

När jag kom till Hörvik skola i förskolan så kom jag in rätt bra tills mobbingen började. När alla fick veta att min mamma är från Polen så fick jag höra "polack" och "jävla polack" var lite av de man fick höra.
Jag fick ta den här skiten tills jag fyllde 9 och gick i 3an och jag då var så pass stor - längd och bredd - att jag kunde försvara mig med ord och kanske tom. våld. Och det hjälpte kanske den rasten och nästa tills de klurat ut något annat. Så i 3e eller till 4e klass försvann min klippa. Den äkta kompisen. Han flyttade till Ronneby och kvar blev jag. Nu ska jag inte säga att jag var ensam men det var inga som stod vid min sida när "den arga mobben kom med sina högafflar" och jag stod än en gång själv. Denna mobbing upphörde när jag början 6an - sista året men kom tillbaka när jag började 7an och i Mjällby skola. Men nu kunde jag stå på mig och jävlar de som sa något.

Det var den rent fysiska mobbingen men så när jag lärt mig använda våld kom den psykiska och egentligen har jag en stark mask som jag tar på mig varje morgon.

Jag har egentligen enormt lågt självförtroende, låg stressnivå och jag reagerar snabbt på negativa grejer.

Så min mask är stark i skolan men privat skyddar den mig inte, inget alls.

Så istället för att visa hur brusten och vilket nervvrak jag är visar jag istället den stenhårda masken som inte visar några känslor men jag klarar inte av all press och en liten kommentar kan krossa hela min värld.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback